Behandla med VitalStim Plus

Hur utförs en behandling med VitalStim Plus?

VitalStim Plus används alltid i kombination med andra övningar eller aktiviteter och man integrerar VitalStim Plus-behandlingen till den behandlingsom man annars skulle göra med sin patient. Elektroder placeras på patientens påverkade muskler och nerver och när den elektriska stimuleringen intensifieras (till en nivå där man kan se att patienten kan arbeta effektivt med stimuleringen) påbörjas den traditionella terapin. Till exempel arbetar man med olika typer av sväljövningar, matintag, stretching av förkortade och stela muskler, talövningar, andningsövningar och så vidare.

VitalStim Plus är enkel att implementera i den dagliga rehabiliteringen och kan med fördel användas av en logoped vid talproblem som dysartri, eller av en fysioterapeut för att förbättra andning och koordinering samtidigt som sväljförmågan. Man kan också träna över- eller underextremiteter samtidigt som VitalStim Plus placeras på ansiktet och halsen för att öka medvetenheten där. VitalStim Plus är ett verktyg som är lätt att transportera och stimulatorn är mycket användarvänlig.

Vem kan utföra VitalStim Plus-behandling?

VitalStim Plus-behandling används av arbetsterapeuter, fysioterapeuter och logopeder. I Danmark är det främst arbetsterapeuter som använder VitalStim, eftersom de arbetar med dysfagipatienter och/eller ansiktsförlamning orsakat av olika sjukdomar och diagnoser. Om du vill använda VitalStim Plus som ett verktyg i ditt kliniska arbete, är det viktigt att du blir certifierad genom en endagskurs där du utbildas i användningen av VitalStim Plus.

När man har blivit mer erfaren i användningen av verktyget och har använt det på flera patienter, erbjuds en avancerade kurser. På dessa kurser tränas man i ytterligare användning av VitalStim Plus-enheten, inklusive användning av Semg-funktionen. Semg är ett objektivt verktyg för bedömning och diagnos av muskulär elektrisk aktivitet. Signaler som mäts visas på skärmen och förstärks till ljudsignaler som feedback till patienten.

Patienter med nedsatta motoriska och sensoriska färdigheter behöver ibland mer objektiv feedback om rörelsen för att kunna förbättra motoriska mönster och återinlärning av motorisk kontroll. VitalStim Plus hjälper patienten att förstå muskelspänningstillståndet, vilket innebär att patienten kan bli bättre på att aktivera en svag (hypoton) muskel och bli mer medveten om att slappna av en överaktiv (hyperton) muskel.

Användning av VitalStim för Facialispares

Ansiktsförlamning, även ofta kallad facialisparese, är en förlamning av ansiktet som antingen orsakas av skada på ansiktsmotornerven (nervus facialis) som försörjer alla ansiktsmuskler, eller så kan förlamningen orsakas av en central skada på centralnerven oftast efter en blodpropp, eller andra skador och sjukdomar i hjärnan. I dessa fall är det normalt att ha andra symtom förutom ansiktsförlamning. Centrala lesioner kommer endast att orsaka pares i den nedre delen av ansiktet (eftersom funktionen av m. frontalis och m. orbicularis oculi bevaras som ett resultat av bilateral kortikal innervation), medan en perifer lesion påverkar hela ena halvan av ansikte.

Med användning av VitalStim Plus patienter få hjälp att återfå styrka i de förlamade ansiktsmusklerna. Det är mycket försvagande och kan inte använda ansiktsuttryck, för att leende, svårt att rynka pannan eller stänga ögat tillräckligt. Uttalet kan påverkas på grund av förlamning av läpparna och utmaningar med att hålla vätska och mat i munnen.

Perifer facialis parese och användning av VitalStim Plus

Förmodligen på grund av ödematös kompression av ansiktsnerven på infektiös eller autoimmun basis (Bells pares). Orsaker till den perifera förlamningen utöver ovanstående kan vara neurologiska, tumörer, kan vara trauma och eller iatrogena (trauma orsakat av läkare) och otogena (sjukdomar i örat). Om den perifera nerven är skadad kommer det att uppstå en lesion av motorneuronerna och det är inte möjligt för nerven att överföra signaler till musklerna. I vissa fall, där nerven är påverkad efter sin förgreningspunkt i öreskärlskörteln (örskörtelkörteln), kan partiell pares ses.

Om patienten har en så kallad perifer ansiktspares (partiell/total) måste man vara medveten om att användningen av VitalStim Plus endast är effektiv när nervtillväxten har bevarats (delvis) eller när nerven har börjat växa tillbaka (totalt)

Axonal regenerering. Den proximala delen av en skadad nerv börjar efter ca. fyra dagar, en process där axonala "groddar" växer ut med ca. 1 mm per dag. Om nervskadan är av sådan karaktär att de axonala 'groddarna' lyckas nå den distala nervändan kan nervfunktionen återställas med tiden. Större defekter eller bildandet av ärrvävnad kan förhindra detta.

Sjukdomsförlopp vid perifer ansiktspares
• Mellan ca. 70 - 85 % av patienterna med perifer ansiktspares av okänd orsak är vanligtvis helt återställda inom 4-6 veckor.
• Bäst läkning (ca 90%) ses vid partiell perifer ansiktspares.
• Den mer uttalade paresen kan pågå i 3-9 månader innan återhämtning (total pares).
• Cirka 15 % har permanent nedsatt funktion och ändrat utseende.
• Utveckling av synkenes, muskelöveraktivitet i specifika muskler på den drabbade sidan som leder till onormal funktion av ansiktsmusklerna på grund av ett förändrat tillförselområde för nervfibrerna under remissionen. Under regenerering efter PNS kan axoner växa till felaktiga fasciklar och orsaka förändrad funktion om sensoriska och motoriska fibrer blandas.
• Felaktig organisation av motorneuroner ses tydligast efter behandling av skador på ansiktsnerven, där försök att le kan orsaka rörelse av hela nervens innervationsområde

Träning med fysioterapeute
• Återlära sig korrekt användning av muskulaturen och omönster av överkompensation
• Biomekanisk rörelseterapi inklusive styrketräning av muskler med NMES – neuromuskulär elektrisk stimulering (VitalStim Plus)
• Stretching/ROM/Neurodynamik/tejpning mm
• Träningsprogram/handledning

Neuromuskulär rörelseterapi – Biofeedback (sEMG i förhållande till muskulaturen som överkompenseras med) patienter med nedsatt motorisk och sensorisk förmåga behöver mer och objektiv feedback om rörelse för att förbättra/lära om "borttappade" funktioner. Används för att få patienten att förstå muskelns spänningstillstånd, så att patienten kan bli bättre på att aktivera en svag (hypoton) muskel och mer uppmärksamhet på att slappna av en överaktiv (hyperton) muskel.